Kan man bli annat än besviken när värdefulla biotoper för såväl hotade som sårbara och missgynnade arter och hela ekosystem ständigt raseras, boplatser friställs och boträd huggs ner, löften om hänsyn ges och året eller redan dagen efter låta ”misstaget” ske. Många är de som har olika intressen och kunskap om olika arter och ekosystem och som har sett mycket av det som man inte skulle behöva se. Varför rev t.ex. skogsägaren ner lappugglans enda kända boplats 4 km öster om Inbyn NO om Boden i samband med gallring och rensade bogranen på sina grenar så högt som skogsmaskinen nådde. Ingen katastrof kanske men ändå onödigt. Kanske var det ett utbrott av rovfågelshat. Granen utan grenar finns kvar liksom minnet av resterna av en något år tidigare dödad lappugglehona vid boet och två trasiga ägg på marken.


I den ensamma granen satte jag upp en bolåda för lappuggla som ersättning för ett avverkat bo. Det ligger en ruvande lappuggla i lådan. Tydligen gillade inte markägaren i Ängesbyn att ha lappugglan på sina marker eftersom han högg ner granen och t.o.m. krossade bolådan. I området Flarken mellan Boden och Ängesbyn gjordes samma sabotage i april 2010 med en motsvarande bolåda.

Kan det fortfarande vara så som några fd anställda i förvaltande ställning inom det statliga storskogsbruket berättade för mig, att dom helt enkelt inte kunde lämna rovfågelsbon och annan värdefull natur eftersom dom inte vågade på grund av ledningen. Så var det då! Hur är det nu? Skogstjänstemannen som ansåg att ”fåglarna kan flyga till reservaten och häcka” kanske fortfarande har många supportrar bland skogens förvaltare. Jag och många med mig vet att det tyvärr är så.  Vi ser ju ständigt exempel på att generell naturhänsyn, faunavård och fågelskydd i deras egentliga mening i huvudsak bara är fiktiva verksamheter i det dagliga skogsbruket. 

Alla som mår dåligt av att se det fiktiva fågelskyddet, natur- och faunavården i skogsbruket kan räcka upp en hand. Den som tror att "misstagen" i de allra flesta fall  görs medvetet eller av okunskap/ointresse sträcker upp båda händerna.

Det är hög tid att vi hjälps åt att informera EU delegaterna, Sveriges och framförallt omvärldens turister, näringsliv/uppköpare, planerare och politiker om vad som händer i den nordsvenska skogen. Alla som sett de små och stora så kallade misstagen bör genast berätta så kanske en förändring kan ske om några generationer. Det är i nutiden det enda sättet då beslutsfattare inte bemödar sig till att lyssna till de lokala, regionala och inte heller centrala rösterna. Märk väl att man nästan alltid ler åt oss när de vänder oss ryggen.

Jag ägnar detta avsnitt åt de mindre "misstagen” som jag med flera sett och ser. Kommande korta beskrivningar är inte satta i tidsföljd. De kommer att utökas allt eftersom i mån av tid och "råd". Alla är mer eller mindre sentida händelser som visar skogsbrukets sätt att visa generell hänsyn i den dagliga verksamheten. Det är i och för sig möjligt att t.ex. förteckna de flera hundra delvis dokumenterade rovfågelsbon som vi sett huggas ner och friställas runt om i Norrbottens län men jag tror inte det skulle gagna framtiden. Det finns naturligtvis inte bara dåliga exempel. Dom goda ska också beskrivas när dom påträffas eller kan beskrivas. Problemet är att bra exempel på hänsyn vid en avverkning i normalfallet raseras efter en tid genom ännu en avverkning. Tips tas gärna emot.

Bedömningen av de framtida åtgärderna eller rättare bristen på åtgärder överlämnar jag till var och en som har intresse och kunskap om faunan och dess livsmiljö, deras föda och bytens biologi, de ekologiska villkoren och vilka behov av hänsyn och skydd som är relevanta för olika arter och miljöer.