Alla ringmärkare upptäcker då och då skador och missbildningar på fåglar. Hur de uppstått är svårt och ibland omöjligt att avgöra och när det gäller sjukdomar är det bara veterinärmedicinsk sakkunskap som kan avgöra detta. Eftersom jag den 13 december 2007 sagt upp mina tillstånd som rehabiliterare får jag inte längre ta hand om skadade fåglar annat än 48 timmar som vem som helst.  Mina kommentarer till bilderna ska absolut inte uppfattas som vetenskapligt grundade bedömningar. I några fall har jag återgett veterinärens, oftast veterinär/viltpatolog vid Statens veterinärmedicinska anstalt (SVA)  utlåtande om sådant meddelats mig.

Sjukdomar, utmärgling och skador kan ha en mängd olika bakgrund och orsaker t.ex. bakterier, olika former av virus, kvalster, inälvs-, hud- och bristsjukdomar, brännskador, frakturer (skelettskador), avsaknad av kroppsfjädrar och vingpennor m.m.


Den här storspoven hade svårt att stödja och lyfta på högra benet och haltade därför när den gick. Detta och att det ser ut som om den har problem med ögat kan vara orsakat av en kollision med en bil.

Ibland ser man stympade eller brutna ben, tår, eller klor, bölder, vårtor och utväxter på extremiteter hos t.ex. mesar, finkfåglar, ugglor och rovfåglar.


Sidensvansen har delvis förlorat tre av den ena fotens tår. Vad är orsaken?


Nötkråkan har drabbats av Papillomvirus. Hur vanlig är sjukdomen bland fågelbeståndet? Har den blivit vanligare och i så fall varför? Finns det arter som inte drabbas. Är viruset smittsamt? Är immunförsvaret sämre hos de drabbade?

Synliga mjukdelsskador orsakade av virus (koppvirus), insekter, katter, rovfåglar eller att fågeln flugit mot eller fastnat i någonting är inte ovanligt hos fåglar vid fågelbord inne i samhällen. Inte sällan ser man talgoxar, grönfinkar och andra fågelbordsfåglar som skadat eller förlorat ett öga eller hud och kroppsfjäderpartier. Sprickor i trampdynor ses ibland hos större ugglor och rovfåglar.

Större fåglar, vanligen rovfåglar och ugglor som skadats eller dödats av elström har ofta synliga skadade och vätskande partier där strömmen gått in och ut i kroppen. Fjädrarna kan vara mer eller mindre sönderbrända eller förkolnade. Har skadorna uppstått under sommartid kan skadorna vara angripna av spyflugor som lagt ägg i såret och larverna som äter av de skadade vävnaderna.

Under vintern ser man ibland att mesar vid fågelborden t.ex. talgoxar, blåmesar och talltitor har nötta och trubbiga näbbar på grund av deras intensiva bearbetning av hårda fröskal. Ibland kan den ena näbbhalvan eller hela näbben vara förväxt hos en fågel.

Att en fågel som inte är en korsnäbb har ”korslagda” näbbhalvor torde vara sällsynt. Se slagugglan längre ner. Lika sällsynt är det att en torrkvist trängt in och växt fast i foten vilket hände en lappuggla (se "Lappuggleboken" Nordanskogens vagabond).

Avvikande färg på olika delar av fjäderdräkten ser man ibland hos olika fåglar. Detta är intet sjukdomstillstånd utan bara avvikelser orsakade av t.ex. en skada hos tillväxtceller hos en utväxande fjäder och enligt vissa teorier när det gäller unga fåglar olämplig eller brist på föda under uppväxten.


Hos kråkor ser man ibland vita fält i fjäderdräkten t.ex. som på bilden. Utbredningen hos det vita varierar.

Skador orsakade av ringen på ringmärkta fåglar har jag själv aldrig sett. Däremot förekommer det att t.ex. grönfinkar med näbben deformerar ringen. Numera används ringar av hårdare material till bl.a. grönfinkar.