När allt går på rutin gäller det att se UPP

Normalt bedrivs ringmärkningsarbetet på fältet enligt ganska väl upparbetade rutiner och ofta vid samma tider och efter samma sträckor år efter år. Det brukar inte hända särskilt mycket utöver att besvikelsen infinner sig när man upptäcker att det gamla rovfågelsboet har rasat, friställts eller avverkats sedan förra besöket. Tråkigt är också om häckningen har misslyckats eller blivit inställd av någon anledning, men då är det bara att komma igen nästa år vilket ju inte gäller för avverkade bon. Att glädjen blir stor när boet är fullt av ungar och dessutom märkningsdugliga tar ingen miste på och det gäller alla såväl jag som mina goda medhjälpare och klättrare. De senare är de som gör det svåraste jobbet. Visst har också jag klättrat i rovfågelsbon men det är ett tag sedan. Under alla förhållanden bör man vara två när man är ute i ringmärkarskogen om olyckan skulle vara framme.

Den som klättrar upp i höga bon slipper vanligtvis alla myggor som flockas runt mig som studerar boet och dess omgivningar från marken samtidigt som jag håller uppsikt över eventuella arga fågelmödrar som vill slå klorna i klättraren. Å andra sidan får klättraren se något av det finaste i fågelvärlden nämligen ungarna i boet. Förr hissades ungarna alltid ner och upp för märkning och kontroll. Numera undviker vi denna procedur när vi ringmärker i risbon för att förkorta tiden eller störningen om man så vill. Är klättraren "upplärd" sätter denne på ringarna uppe i boet.

Oftast är vi ute sena kvällar eller nattetid. Kanske inte så mycket för att vi vill jobba ostört och inte onödigtvis visa människor till platsen som att det är på fritiden man drar till ringmärkarskogen. Dessutom är temperaturen oftast humanare för både fåglarna och ringmärkarna. Under heta dagar och i ösande regn ringmärker man inte fåglar.

Tror du jag är ensam?

Morsan sitter bakom mig men kolla vem som DU har bakom dig!, klicka här

Mycket går på rutin när ringmärkare och klättrare är samspelta men ibland händer det oförutsedda.