Någon där uppe såg oss

Många upplevelser och intryck faller lätt i glömska, kanske beroende på att de inte är minnesvärda, andra händelser kanske man helst vill glömma. Följande glömmer varken jag eller Roger Söderström, rutinerad skådare, medhjälpare och ringmärkare i Boden.

Roger hjälpte mig med klättringen i rovfågelsbona under några år. Den 1 juli 1989 skulle vi ringmärka den enda fjällvråksungen i ett bo 15 m uppe i en riktigt stor asp. Med oss hade vi en kamrat som ville prova att klättra. Okej, ung och stark, så varför inte, ”följ bara instruktionerna så ska det nog gå bra” försökte vi undervisa. Det var bara att ta på klätterutrustningen. På 14 m höjd upptäcker jag att båda säkerhetslinorna hänger som slaka korumpor från midjebältet och ned längs stammen.

Människan är ju inte säkrad!! STÅ STILLA! RÖR DIG INTE! HÖR DU VAD JAG SÄGER? skrek jag, klart kvalificerad för furirs grad. Ja, jag hör! GÖR BARA SOM JAG SÄGER! INGENTING ANNAT! UPPFATTAT! Ja! STÅ ALLDELES STILLA MED FÖTTERNA OCH HÅLL KVAR HÖGERHANDEN OM GRENEN (tjock och hal aspgren som handen inte alls nådde om)! GÖR NU BARA SOM JAG SÄGER! Ta tag i en av linorna, spelar ingen roll vilken. Titta inte på linan. Ta bara en lina i handen och dra den uppåt mot närmaste gren. Lägg den över grenen. Ta tag om öglan och dra den till en av öglorna på bältet. Haka fast den i . . . . . . .klick! Gud ske lov! Att Roger hela tiden satt på huk, bortvänd, i fruktan för trädets scenario är fullt förståeligt. Han visste vad som kunde hända. Både han och jag var skräckslagna.

Det var inte i den här aspen som händelsen utspelade sig. I det här boet häckade brun glada 1974 i Bodens kommun. Se bild av ungarna i nästa års bo i Återfynd och kontroller samt bild i Galleriet på vad annat som hittades i och under boet.

Jag vet inte varför den då fullt friska aspen var totalt död vid nästa besök den 12 juli 1992, då vännen och ringmärkaren Lars Larsson Överkalix klättrade upp till de nu tre fjällvråksungarna. Väl nere på marken sa han till mig att i det här trädet klättras det inte mer, vad han nu menade med det. Så blev det i alla fall. Boträdet dog och ingår numera i ett vågrätt stadium av den biologiska mångfalden.

För mig är aspen ”Det heliga trädet”. Se mer om den heliga aspen i menyn Naturvård och fågelskydd.