Klorna skar som liar igenom luften

Året innan fick kungsörnen två ungar (se bild i galleriet). Vi hörde och såg honan sitta på vakt 300 m bort i en jättegran. Vännen och mågen Mikael (Micke) Hollström satte rutinmässigt ringarna på ungarna och klättrade ner. Året efter var det dags igen. Örnkontrollanterna hade meddelat mig att det var häckning också i år i samma bo. Micke klättrade upp och tre meter under boet upptäcker han att en av fjolårets ungar hade trasslat in sig i boträdets grenverk och dött. Det fanns bara skelettet kvar. Nu hördes också en unge tigga mat från boet. Micke klättrade vidare och hann till en meter under boet när honan kommer farande utan byte och upptäcker att något hotar boet och ungen. Hon svängde runt ovanför boet och satte sig i en gran 200 m bort. Ungen fortsatte att tigga. Så snart Micke försökte komma över bokanten och även sedan han tagit sig ner under bokanten attackerade honan med hög fart och med benen framåtsträckta. Mitt hoppande och fäktande med armarna 18 m under boet påverkade inte örnhonan. Kungsörnhonan skrämde nästan slag på Micke och mig när klorna skar som liar igenom luften bara decimetrar från Mickes huvud. Hösten efter tog stormen örnens boträd som därmed fått en liggande roll i det ekologiska nätverket.

Vi hade för ett antal år sedan sett tendenser hos revirhonan vid ett av revirets andra bon, kanske var det samma individ.

Kungsörnhonan, jodå det är hon på bilden, skrämde oss rejält när hon försvarade sin unge. En journalist skulle säkert kallat henne för ”Mördarörnen”.

Även en kungsörnunge är värd att försvara.
Foto Mikael Hollström