--- eller var det kanske så här det började

Min första kontakt med Ringmärkningscentralen (RC) var den 24 januari 1961 då jag, efter att ha beställt 355 ringar fick ett kort meddelande från RC om att "-risk för fabrikationsfel föreligger beträffande ringar av typ 7, som Ni erhållit." Typ 7 var och är fortfarande ringstorleken för tornfalk. Det visade sig att det inte var något fel på ringarna så det var bara att vandra ut i markerna med det gamla munspelsfodralet fyllt med riksmuseets ringar, den för 11 kronor inköpta ringmärkartången och fältprotokollet i fickan. Munspelet är sedan länge förbrukat men tången den tjänstgör ännu. Kommer Antikrundan hit ska jag fråga om värdet då tången är i bästa skick, väl använd och har en vacker patina.

Det blev en gammal talgoxe som jag stängde in i en holk den 21 mars 1961 som fick min första ring. Det första återfyndet lät inte vänta på sig. Det var en svartvit flugsnappare som hittades död i aug./sept. 1961 i Nederländerna. Därefter har många fåglar försetts med ring (drygt 28.000). Återfynden och särskilt kontrollerna av fåglar jag själv ringmärkt är också många. Det har blivit åtskilliga tusental mil av bilåkande genom åren i samband med inventeringar, natur- och fågelstudier för att inte nämna ringmärkningsverksamheten som krävt massor av ens tid och engagemang.