Lars Håsteen tar tornfalkungar från holken för att öva ringmärkning under min "stränga" uppsikt. Resultatet blev perfekt till allas nöje. Hur nöjda tornfalkarna blev förtäljer inte historien.

Fjällvråkens ungar är precis mogna för ringmärkning.

2010-06-25
Lappugglemärkarsäsongen är i sitt slutskede. Det är bara några svårhittade kullar som vi ska försöka lokalisera. Drygt 100 lappugglor har fått ringar men bara sex redan märkta har vi kontrollerat hittills i år. I Finland har tre och i Norge en svenskmärkta lappugglor kontrollerats. Medelkullen i Jämtland ligger just nu vid 3,25 ungar och 2,5 i Norrbotten. Vid ett bo fick vi avstå från att märka ungarna då vi inte kunde få full kontroll på lappugglehonans förehavanden i den mörka och högstammiga granskogen. Biotopen var av högsta biotopskyddsklass så vi hade ändå stort utbyte av naturupplevelsen. Vid ett annat bo, där fjällvråk häckade i närheten konstaterade vi att lappugglans ungar hade förflyttat sig till en hyggeskant och där med största säkerhet blivit tagna av fjällvråkshanen. Han flög lågt vid skogsbrynet alldeles i närheten av där ungarna/ungen senast satt när vi upptäckte vråken. Vi sökte igenom området men fann inga lappuggleungar trots lappuggleparets uttryckliga oro och ungars spillning  som visade att just där hade det alldeles nyligen funnits ungar. När vi lämnade området såg vi fjällvråken göra en lov över lappugglorna. Detta är en ny erfarenhet för mig att fjällvråken ”stjäl” lappugglans ungar. Duvhök och kungsörn har tagit vuxna såväl som ungar av både lappuggla och slaguggla så det kanske inte överraskar att fjällvråken också ser uggleungarna som lämpligt byte.

Fjällvråken på spaning, kanske efter lappuggleungar?

2010-06-20
I dag, mellan regnskurarna, ringmärktes årets sista slagugglekull. Man kan säga att därmed är årets slaguggleprogram för oss ringmärkare 237:or avslutat. Den sista häckningen var en synnerligen ovanlig boplats i en av de grövsta björkar vi skådat och bara 20 m från en sommarstuga. Förutom att ännu en av kullarna i våra egna holkar hade blivit olovandes ringmärkt även i år av en annan ringmärkare hade vi bara tre misslyckade häckningar där äggen övergivits och i ett av bona försvann äggen eller också hade dom kläckts och ungarna därefter dött och blivit mat. Det kan också, som ibland sker, vara så att hanen omkommit och honan tvingats ut på födosök och därmed tvingats överge boet. I ett bo fann vi två döda ungar tillsammans med en tredje överlevande och välgödd. Ungen hade matats av honan med det ena kullsyskonet som var nästan helt uppätet. I två av våra bon fanns dun och andra tecken på att de besökts av slaguggla utan att häckning påbörjats. 2,4 ungar i medeltal är ett normalt resultat efter ett bottenår som 2009. Toppåren brukar kullarna ligga över 3 ungar och upp till 3,7 ungar i medeltal.


Roger Söderström visar var slagugglorna födde upp sina tre ungar i den enormt grova björkens innanmäte. Honan och hennes tre ungar satt i björkskogen i bakgrunden och blev förstås ringmärkta.

2010-06-17
Mitt och frugan Anna-Märthas nära på årliga besök hos våra vänner Dan (ringmärkare) och därefter Göran och deras lappugglor i Jämtland är avslutat. Jag hade förmånen att få vara med till olika lappugglor  under tre dagar. 55 (Dan)+8 (jag)=63 lappugglor blev förlovade i Jämtland vilket är ett mycket bra resultat under ett sk uppgångsår hos sorkarna.


Dan konstaterar att han kan märka de fyra välmående ungarna i det konstgjorda boet som ersätter ett nedhugget i området.

Förra året påträffades inga häckningar då smågnagarstammarna låg i bottennivå. Vår förhoppning är att vi ska få mer kunskap om bl.a. lappugglans utveckling och avveckling för den delen i Sverige. Lappugglan ser ut att helt ha försvunnit som häckfågel norr om Polcirkeln och även i trakterna söder därom. Hur ser förhållandena ut för de andra arterna i pyramidernas toppar i samma område?


Regn tillhör även ringmärkarens vardag eller rättare sagt man undviker att eller ska inte ringmärka när det regnar. Vi hade stor tur som kunde arbeta mellan regnskurarna vid alla bon.

Genom ringmärkningen försöker vi ideellt och efter bästa förmåga bidra till miljöövervakningen och öka förståelsen för vissa skeenden t.ex. varför och vart försvinner vissa arter och varför ökar andra. Genom individstudier kan man få samma frågor och svar på enskilda individers liv och leverne. Lappugglan och slagugglan m.fl. som vi jobbat med länge vill vi gärna veta varför utvecklingen är som den är egentligen. Detta är förstås inte bara en uppgift för ringmärkningen, men den bidrar. Varför försvinner många betydelsefulla arter när en annan ökar t.ex. slagugglan? Varför försvinner lappugglan från de gamla utmarkerna och de skogar där vi fann den förr och där de risbobyggande rovfåglarna, duvhök, ormvråk och bivråk bl.a. hade sina domäner i gammelskogarna. Kan det vara så att dom liksom vi måste ha vissa primära behov tillgodosedda för att må väl och överleva? Vilka är dom behoven hos de olika samverkande och/eller konkurrerande arterna och kan vi hjälpa till på något sätt utan att göra fel t.ex. genom varsam hantering och bra åtgärder i varierande och specifika biotoper och habitat.


Lappugglan liksom många andra just nu inte akut hotade gammelskogsberoende arter ingår tyvärr inte i något skyddsprogram hos miljöövervakningen och naturligtvis inte hos skogsbruket 


Den här lappugglehonan (det är hon som bestämmer) har valt ett gammalt ormvråksbo att häcka i så vi kunde förstås inte ringmärka ungarna förrän dom hoppat de 14 metrarna till marken.

Vi konstaterade i alla fall att SCA Skog AB faktiskt snitslat ut en handfull trädstammar vid en häckning i Jämtland. Tyvärr ska hela skogen i övrigt slutavverkas så naturhänsynen blev även där, om än ovanligt bra tyvärr helt meningslös. Träden kommer dessutom att falla vid nästa storm. Helt enligt FSC kan man förmoda.
Tack vare vänners väl planerade uppsättning av konstgjorda bon har lappugglestammen där fått fin hjälp, om än tillfälligt. Allt beror ju på hur länge man orkar och kan arbeta ideellt. Skogsbruket borde kunna bidra med åtminstone någon tjuga eller hundralapp per år till bensinpengar och material men det kanske är att begära för mycket. Jag förstår att man har stora kostnader och inga intäkter. Jag tänkte bara att en liten slant skulle vara bra för den som vill eller kan ersätta tidigare, just nu och senare raserade bon och/eller bygga ett nytt i en ståndort (biotop) och habitat som passar t.ex. lappugglan och om möjligt dess värdarter.
Tänk om skogsbruket var så storsint att man skapade en fond där bl.a. dessa ändamål ingår.
 

Bidrag till en hjälm mot nedfallande friställda boträd och vingar från vindkraftverk skulle jag behöva.
 

2010-06-11
Det är inte alltid roligt. Ibland känner jag inte för att skriva något senaste nytt. Häromdagen hade vi planerat att besöka en av våra slagugglor för sedvanlig ringmärkning. Döm om min förvåning när ett mail dök upp två dagar innan med information om att slagugglorna nu var ringmärkta av Norrbottens Ornitologiska Förenings projekt slaguggla. Det är inte första gången vi drabbas av detta i våra slaguggleholkar. Nu liksom tidigare är det en av mina medhjälpare/ringmärkare och jag som drabbades igen. Det kostar både tid och pengar med uppsättning, underhåll, kontroll och ringmärkning i våra bon och holkar. Att NOF:s projekt slaguggla sedan tjuvringmärker i våra uppsatta holkar visar bara på bristande respekt och etik mot mig och mina vänner. Vi tvingas tyvärr som vi tidigare gjort ett antal gånger sedan 1980-talet flytta på våra holkar då de inte får vara ifred. TILLÄGG: Ringmärkningscentralen har 2010-06-10  gett klara direktiv till alla ringmärkare som sysslar med ringmärkning i holkar att bara ringmärka i holkar man själv satt upp eller där man fått klartecken att märka av den som satt upp dem.
 
Slagugglor har vi, som de flesta som var med på 60-70 och 80 talen känner till, jobbat med sedan 1970-talets inledning då bl.a. jag och fältbiologerna i Luleå och Boden satte upp en hel del holkar i kommunerna, så det är inget nytt påhitt. Vi har fortfarande en del gamla holkar kvar, delvis reparerade, även från den tiden. Att vissa holkar ser "konstiga" ut enligt NOF:s projekt slaguggla beror bara på att jag och mina vänner har provat många olika modeller under de senaste 40 åren. Alla fungerar. Vi kommer också att utvärdera verksamheten. 
Att man fnyser åt våra erfarenheter och teorier om bl.a. slagugglans negativa influens på andra arter hindrar inte att vi fortsätter våra amatörmässiga studier och projekt.
Se info. om slagugglan m.m. i alla menyerna här till vänster.

Att holken är "konstig", nött och ful hindrar inte att vi har haft många häckningar och ringmärkt många kullar i den här holken och i den modellen som allt eftersom har bytts ut i de flesta revir. Jag är ledsen över att jag måste ta ner den här holken och flytta den eller sätta upp en nyare på en annan plats där vi hoppas på att få ha den ifred för NOF-projektet.

2010-06-05
Vad kan vara senaste nytt? Ja det skulle i så fall vara den årliga guidningen med AviFauna som liksom i fjol var mycket blåsig, ja så blåsig att det ibland var svårt att höra andra fåglar än rödvingetrastar. Deltagarna var dock nöjda med vad som sågs t.ex. lavskrika, häckande tofsmes, fjällvråk, slag- och lappuggla genom kikarlinserna, dock inte i Bodens kommun detta år. I Avorna i Boden sågs dagen innan bara en enda dvärgmås bland skrattmåsarna och sjöfågellivet i övrigt var fattigt. I år ville jag inte guida i avorna då jag skämdes över att Bodens kommun inte tar något ansvar för underhållet av de små annars så fina fågelsjöarna. Syftet med avorna motverkas och jag rekommenderar därför inte längre några gästande naturvänner att besöka dom förrän kommunen åtgärdat avornas omgivningar och jag sett resultatet. Berörda i Bodens kommun kan gärna titta i den utredning jag gjorde på uppdrag av kommunen för 15 år sedan.
Kan månne Bodens kommuns, som vi sedan länge sett, ointresse att hålla våtmarkernas omgivningar i trim vara orsaken. 3 miljoner i EU-medel borde betalas tillbaka då Bodens kommun inte förvaltar medlen fullt ut. 3 miljoner till att röja sly, lägga en spång och bygga ett par torn borde även räcka till att årligen (under hösten) åtminstone ta ner det växande slyet och den björkskog som motverkar våtmarkens attraktion för våtmarksfaunan. Till hösten vill jag se politiker och tjänstemän i skogsröjarmundering under några friluftsdagar, motionera och visa resultat, inte något halvsömnigt avknipsande av ett par buskar, nej med vrålande röjsågar och motorsågar idka naturvård och göra PR för vår annars fina kommun och dessutom blir det minst en månads bränsle till värmeverket och nästan gratis om man kör allt med kommunens biogasdrivna bilar.
I övrigt fortsätter vi 237:or arbetet med kontroller och ringmärkning i vanlig ordning. Slagugglorna är vi helt klara med om drygt en vecka. Vi har bara fyra kullar kvar att följa upp och ringmärka. Lappugglorna ska vi börja med om knappt två veckor. Övriga arter bl.a. rovfåglarna får också sin del av vårt engagemang i mån av tid och råd och om vi hittar igen dom bortom de nya hyggeskanterna.


Slagugglehonan i torrakan är ingen docka som man leker med. Hon har full kontroll på våra förehavanden. Den som inte har full kontroll bör hålla sig hemma eller på väl tilltaget avstånd från hennes bo och ungar. Hon eller rättare sagt hennes föregångare är den jag döpte till Björnugglan och som stal mina glasögon.