Viltvården har många ansikten men det enda sätt jag känner till är vården av det jaktbara viltet vari ingår även jakt på vissa predatorer och med de metoder som anges i jaktförordningen med tillhörande bilagor med stöd av jaktlagen.

Fauna- och floravård är begrepp som jag anser vara mer användbart eftersom det kan omfatta alla kända arter och deras livsmiljöer.

Viltvården tar normalt inte hänsyn till den fauna och flora som inte omfattas av jaktförordningen. Det innebär att andra arter och biotoper kan påverkas alltför negativt av viltvårdande verksamheter. I ärlighetens namn ska sägas att viltvårdande åtgärder i de flesta fall har positiva effekter på både fauna och flora.

Reglering av enskilda viltstammar kan mycket väl utgöra fauna- och floravårdande åtgärder om man samtidigt beaktar övriga arters behov i området.

Exempel på viltvårdens positiva effekter på övrig fauna:
- Jakten på mink, mårdhund och förvildade tamkatter.
- Viss begränsad jakt på räv, grävling, mård, korp och kråka, dock aldrig när de har ungar i lyor, gryt eller bon. Inte heller under den tid ungarna är beroende av föräldrarna skall de jagas/dödas.

Exempel på viltvårdens negativa effekter på övrig fauna (ej jaktbar) och flora:
- Fällning av lövträd (främst grövre aspar och sälgar), solitära eller i grupper som utgör eller kan komma att utgöra växt och boplatser för arter som är beroende av sådana fristående och i skog växande träd och trädsamlingar. Se Notiser och kåserier - Aspen - Det heliga trädet.

Exempel på hur viltvården kan hjälpa till att begränsa antalet predatorer utan att skjuta dom:
- Se till att duvhökens häckningsplatser behålls intakta och fungerar så kommer stammarna av predatorer t.ex. nötskrika, kråka och ekorre att hållas nere inom duvhöksreviret. Korpen undviker att uppehålla sig inom duvhökens häckningsområde under häckningstiden.

Det finns många observationer av skogshöns, framförallt tjäder, som häckat framgångsrikt nära duvhökens boplatser. Det innebär naturligtvis inte att alla ungfåglar eller föräldrafåglar skulle klara sig undan alla predatorer men duvhöken jagar ytterst sällan i boplatsens närområde (r=ca 200- 400m) under häckningstiden. Det finns en mängd andra dödsorsaker hos skogshönsen och deras ungar än predation av rovfåglar och ugglor. Se bl.a. Mina favoriter - Duvhöken.

Andra än jaktbara fågelarter som viltvården kan och bör gynna:
Alla ugglearter utom slagugglan som kan skapa problem för vissa andra fågelarter och därför kräver noggrann planering. Se t.ex. Mina favoriter - Slagugglan. Alla rovfågelsarter med viss försiktighet när det gäller tornfalk som när tillgången på smågnagare är liten ofta jagar markkäckande mindre fåglar bl.a. vadare och deras ungar. Alla andra hål- och stubbhäckande arter kan och bör gynnas på olika sätt. När det gäller ugglor och rovfåglar rekommenderas samråd med sakkunniga. Undvik (ett mildare ord för ge f-n i) att fälla stående döda träd, torrakor och stubbar, höga som låga. Se Naturvård och fågelskydd men också Störd och förstörd.

http://www.naturvardsverket.se/sv/Att-vara-ute-i-naturen/I-skogen/Det-har-galler-nar-jakt-pagar/