Prince, Micke´s hund, var en kraftig, oerhört glad och trevlig Flat coated retriever hane som ibland följde mig ut för att se på när jag vittjade fångstburen hemma på gården. En gång när jag höll fram en talgoxe som jag just hade ringmärkt och som jag tänkte han bara skulle få ”nosa” på, så tog han hela fågeln i sin mun. Mitt snabbaste återfynd hann jag tänka. Det jag fick ut ur hundgapet var en fullständigt salivindränkt men lika fullständigt oskadad talgoxe som sedan den torkats av och släppts satt högljutt protesterande i grannens rönn. Sedan lät jag en bitsk blåmes hacka Prince på nosen. Därefter ville han inte ens nosa på de små liven och att apportera fåglar det gjorde han aldrig mer. Prince finns sedan flera år i mycket ljust minne bevarad medan rönnen som föll för flera år sedan redan är bortglömd. Prince fick ge namnet åt vår egna lilla hjortronmyr där han troget vaktade ryggsäcken med smörgåsar mot björnen som varje sommar trampat på några av våra gemensamma bär.

Prince i björnskogen.

Kanske han finns där ute på Princemyren bland hjortronljungen eller mossan på stenen och ser när björnen trampar på våra gemensamma bär.