Lappugglans fötter kommer att fånga 1000-1500 sorkar och möss i genomsnitt varje år så länge den lever. Är det en hane fångar han säkert 3000-4000 sorkar varje år han har ungar. En hel lappugglefamilj med fyra ungar konsumerar maximalt 5000 och 8000 byten under ett år. Om skogsägarna tillsammans kalkylerar med att det minskar sorkskadorna på tallplantorna med låt oss säga i genomsnitt 1000 eller bara 200 oskadade plantor per hektar borde det inte vara någon stor uppoffring att tillsammans säkerställa att duvhöken, ormvråken och bivråken kan behålla sina bon intakta så att lappugglorna kan bidra till att lokalt kapa sorkskadetopparna under smågnagaråren. Kravet är förstås att det lämnats fungerande skydds- och förbindelsezoner och åtminstone några tiotal mogna stormfasta träd per hektar, helst i grupper med väl utvecklade kronor annars fungerar inte ekologin eller samspelet inte heller för lappugglan. Kan verkligen dessa enkla och grundläggande fakta vara så svåra att acceptera för skogsägarna, skogsbrukarna och deras entreprenörer? Jag tror faktiskt att de allra flesta både vet och förstår, eller?

En sex veckor gammal lappugglas fötter