Det var den 25 maj, i nödens tillstånd, på väg att märka slagugglor. Jag hade just dragit ner byxorna bakom en ungskogsridå och hörde mobiltelefonen ringa. Som tur var svarade min kvarvarande hustru (kvar i bilen alltså) och meddelade mig att det var polisen som ville ha tag på mig, att det gällde en björn och att dom skulle ringa mig om en kvart. Så skedde också efter en halv timme. Polisen hade frågor bl.a. om vad man skulle göra med en utmärglad moderlös björnunge som tagits omhand. Björnmamman hade inte setts till på flera dagar. Hur man tar hand om fåglar är inget problem för mig men en björn! Det var egentligen inte mitt fackområde även om jag förstås har en viss kunskap om annat än fåglar. Rådet från mig blev i alla fall att polisen först och främst ska kontakta veterinär, helst djurparksveterinär i detta fall för råd om hur björnungen ska behandlas initialt och transporteras. Det är som med fåglar och andra djur att själva ”gripandet” och den därefter inledande insatsen kan vara avgörande för liv eller död. Oaktat det eventuella värdet av mina och kanske andra ”experters” förslag gick det bra för den moderlösa björnungen. Den (hon) fick dessutom poliseskort till Lycksele djurpark. Förresten är det inte jägare med laddade bössor och nerdragna byxor som brukar hamna i björnbryderi, enligt skämttecknarna. Det var i alla fall hedrande att bli tillfrågad. Det är ju bl.a. det "experter" är till för.