Tornfalken – stilla som en vertolhelikopter

Det är alltid roligt när tornfalken återvänder från vinterkvarteren i söder. Man stannar gärna upp och tittar på den ryttlande falken som har en otrolig uthållighet. Dessutom är den vacker och lätt att studera. Även om tornfalken inte är lika ”ädel” som våra andra falkar är den i alla fall en duktigare ryttlare. Tornfalkshanen är också hövligare mot sin hona än de sk ädelfalkarna. De senare har för ovana att ”slänga” över byten i luften medan den hövligare tornfalken ger frun maten sittande och ofta näbb mot näbb. Skämt åsido, det är alltid trevligt att iaktta tornfalkens jakt på smågnagare, skogsödlor och mindre fåglar. Ibland ser man tornfalken på marken där den plockar insekter och daggmask. Tornfalken är och förblir kulturmarkernas och de öppna skogsmarkernas ryttlande karaktärsrovfågel. Den är flexibel i valet av boplats och ses ofta nyttja kråkbon, håligheter i träd, holkar, avsatser i höga stubbar och klippor. Även håligheter i byggnader används flitigt. I början av juli månad är det dags att ringmärka ungarna här i norr, helst innan de blir alltför stora och bråkiga. Se Återfynd och kontroller.

Tornfalk (Falco tinnunculus) - fångad av en solvind

Tornfalken har inte samma status som andra falkar men den är trevlig ändå och dessutom har också den varit "förgiftad".