Antalet ägg/ungar 
1-6 beroende på födotillgången. Förutom födotillgången kan bobalens yta avgöra hur många ungar som kan födas upp. Liten yta kan resultera i färre överlevande ungar, oavsett hur många ägg som läggs och kläcks.

Revir
Häckningsrevirets storlek kan vara svårt att definiera eftersom det varierar betydligt i storlek från ca 3 km² till uppemot ca 7 km². Storleken beror bl.a. på boplatsens placering och läge i förhållande till och kvalitén på jaktmarkerna. Vissa slagugglehanar bevakar sitt revir mycket intensivt mot artfränder (hannar). Det finns ett visst förhållande mellan olika slagugglerevir. I något fall kan två par samtidigt häcka ca 2 km från varandra medan avståndet ca 3 km är ett mer normalt accepterat avstånd. Avstånden är relaterade till bl.a. topografin och var boplatserna är belägna. Etablerade slagugglepar är utpräglat hemortsbundna men kan ibland flytta mellan olika närliggande boplatser och även intilliggande revir som permanent eller tillfälligtvis är obesatt. Ny parbildning och upprättande av revir kan ske både under hösten, vårvintern och den tidiga våren.

ROPANDE SLAGUGGLA: KOLLA I GALLERIET: Album bildspel (Ingen miniatyrbild)

Föda
Bytena utgörs i huvudsak av smågnagare men även andra små däggdjur t.ex. ekorre, harungar och hermelin samt fåglar upp till orrhönans storlek. Kricka, järpe, nötskrika, trastar, finkar, hackspettar, morkulla, pärluggla och sparvhök är exempel på mer eller mindre vanliga fåglar jag själv påträffat bland bytena. En gång påträffade jag vingen av en tornseglare bland ungarna i boet. Om den tagits av slagugglan bör det i så fall ha skett när tornseglaren legat på marken. En "jägare" uppgav att  han sett en slaguggla äta av en orrhöna. Även om slagugglan lever på andra byten än sorkar och möss påverkas den i lika hög grad av smågnagarna som andra stationära skogslevande ugglearter. Slagugglan reagerar på samma sätt som övriga ugglearter som följer svängningarna hos smågnagarna och avstår från att häcka eller häckar i litet antal och får små kullar när tillgången på smågnagare och därmed basfödan för ungarnas uppväxt når en alltför låg nivå. I ett revir där hanen omkommit när de tre ungarna var ca 3 veckor gamla hade honan lagt in tre ekorrar i boet. Ekorrarna var för stora för ungarna som inte kunde stycka bytena som i stället blev till mat åt asbaggar och fluglarver.

Val av boplats
Slagugglan är i grunden helt beroende av rätt utformade grova stubbar. I stubbens topp eller innanför ett större sidohål formar honan en bobale för äggen och vården av ungarna genom att krafsa loss den murkna veden utefter stubbens innervägg. Från senare delen av 1900-talet har den övervägande delen av den kända svenska stammen häckat i holkar. Slagugglor har påträffats häcka i duvhöks- och ormvråksbon och konstgjorda risbon om än mycket sällan.

Direkta hot
Slagugglan har till stor del försvunnit som häckfågel på lokaler och i områden där den inte gynnats genom uppsättning av holkar och restaurering av stubbar. Orsaken är den minskade tillgången på naturliga bostubbar. När grov gammal barrblandskog med inslag av rötade stammar som har förutsättningar att bilda bostubbar avverkas så försvinner underlaget för slagugglorna att kunna reproducera sig på lokalen. Det är bara en bråkdel av de högstubbar som naturligt bildas i våra skogar som har eller har haft förutsättningar att utvecklas till lämpliga bostubbar för hålhäckare, i synnerhet sådana som kunnat utvecklas till slagugglestubbar. Å andra sidan har slagugglan gynnats genom omfattande uppsättning av holkar bl.a. i tätortsnära områden och även i områden där häckande slagugglor inte påträffats tidigare. Väg- och tågtrafiken samt transformatorer, frånskiljare och andra anläggningar i eldistributionsnäten dödar många slagugglor. Dödligheten hos de unga slagugglorna (årsungarna) är hög. Läs mer i huvudmenyn Naturvård och fågelskydd:  Hålträd och stubbar samt www.naturebase.org/download/stri_ura.PDF