Slagugglan är min favorit

Slagugglan har allt sedan 1970 talets första år varit en av mina främsta favoriter och som jag ägnat mycket tid och engagemang under alla år. På grund av mystiken kring hennes levnad och oberäkneliga sätt har jag gett henne epitetet ”Nordanskogens försvarare”. Slagugglan skall inte jämföras med andra ugglor. Hon har sin egen karisma och identitet. Det går inte att få slagugglans förtroende. Det är hon som sätter gränserna och bestämmer vad du kan och inte kan göra i hennes revir. Jag talar förstås om slagugglehonan som inte räds någon och som med risk för eget liv försvarar sitt bo och sina ungar så länge hon anser att det behövs. Den som inte respekterar hennes varningar eller tappar kontrollen och släpper henne med blicken för ett kort ögonblick kan i samma ögonblick få erfara att i slagugglans skog går rätt före nåd. Det har även jag och en och annan brunbjörn fått erfara. En slagugglehona som har ungar är farlig för den som inte visar henne respekt. För den som visar slagugglan respekt kan hon också vara farlig om man misstolkar hennes signaler. Ibland kan man få höra uttalanden som att det var en arg uggla eller ilsken rovfågel som anföll.  Det är bara människan som tyvärr har begåvats med förmågan att vara både ilsken och arg.

Om honan är ”farlig” så är hanen något snällare även om han ibland hjälper honan med försvaret och kan sätta revor i ryggen eller skallen på inkräktaren. Ja det händer att han försöker skrämma bort fridstörare som kommer för nära boet när honan ruvar sina ägg. Att slagugglehonan liksom de flesta övriga ugglehonors aktivitet vid försvaret av boet och ungarna ökar med födotillgången och därmed kullstorleken och vise versa när situationen är den omvända är synnerligen väl känt hos de som under lång tid ringmärkt slagugglor. Om honans roll är att försvara hemmet och ungarna är hanens roll att skaffa mat, försvara reviret och att hålla det fritt från inkräktare av samma art. Hans uppträdande i reviret under häckningstid har en avskräckande inverkan på ”vekare” rovfåglar och ugglor som t.ex. ormvråk, bivråk, jorduggla, pärluggla. Även lappugglan visar respekt för slagugglan och avstår också den från att samtidigt häcka i bon som ligger för nära slagugglans bo.

Om slagugglan är så farlig varför håller man då på och forskar, sätter upp holkar och skyddar bostubbar och häckningsbiotoper? Eftersom jag ställer frågorna bör förstås andra svara. Själv tycker jag att det finns alldeles för lite kunskap om slagugglans ”dolda” liv, åtminstone när det gäller min egen kunskap. Jag skulle vilja veta mer detaljerat hur slagugglan förhåller sig till vissa andra arter och vice versa. Var finns t.ex. toleransgränsen under häckningen gentemot andra konkurrerande arter och arter som utgör presumtiva hot mot ungarna t.ex. berguv, duvhök, ormvråk, blå kärrhök. Lika intressant vore det att veta mer om det omvända förhållandet för mindre arter som t.ex. sparvhök, tornfalk, jorduggla, hornuggla, pärluggla, sparvuggla.

Sådan forskning är angelägen att genomföra inte minst med avseende på att det sätts upp stora mängder holkar framförallt längs kusterna från Mälardalen och norrut och att slagugglan är mycket dominerande i häckningsreviret och kan eller rättare sagt påverkar också på annat sätt hotade och missgynnade arter negativt inte minst lappugglan.