Lappugglan - ”Nordanskogens vagabond”

Strix nebulosa är det vetenskapliga namnet på lappuggla. Lappugglans utbredning är cirkumpolär och bunden till den borala skogen, det norra barrskogsbältet den sk Taigan. Arten finns både på den nordamerikanska kontinenten, Asien och i Europa. Lappugglan finns alltid bland de första på önskelistan med naturupplevelser hos såväl svenska som utländska besökare i det norrländska skogslandet. Det är nästan omöjligt att beräkna antalet lappugglor i Sverige då artens levnadssätt är att oregelbundet och individuellt uppträda stationärt under flera år och lika oregelbundet ”flacka” omkring som en vagabond. En tidigare beräkning jag gjort visade att populationen då höll sig vid 2500-3500 lappugglor hösten efter en mycket god häckningssäsong. I summan ingår både gamla och unga lappugglor. För Norrbottens del torde populationen under samma förhållanden ha bestått av i runda tal 800-1000 individer. Under senare tid har en märkbar förändring skett hos den svenska populationen där stammen i den nordligaste provinsen har minskat påtagligt samtidigt som en viss ökning av observationer och häckningar kan skönjas i södra Norrland och i Svealand. 

Det är både lätt och svårt att beskriva lappugglan därför använder jag några av mina inledningsord från boken Nordanskogens vagabond, Lappugglan (Strix nebulosa lapponica);

Lappugglan - en av världens största ugglor - är en mycket säregen art som med sitt lika säregna utseende och levnadssätt, väcker uppmärksamhet varhelst hon visar sig. Det tycks alltid råda ett orubbligt lugn kring lappugglan men den som stör henne vid boplatsen kan lätt bli varse annat. För den som betraktar lappugglan på avstånd är det däremot sällan som någon dramatik utspelas. Själv har jag haft förmånen till många trevliga sammanträffanden med lappugglan som huvudaktör. För mig är varje möte med en lappuggla en ny unik upplevelse.