Hökugglan – ugglan som rör och berör

Bland Nordanskogens ugglor är hökugglan (Surnia ulula) den som alltid ger observatören rysningar av både vällust och oro. Vällusten grundar sig på hökugglans stämningsfulla silhuett när den tecknar sig mot kvällshimlen. Låter hanen dessutom höra sin finstämda, drillande sång kan ingen vara oberörd. Honans annorlunda läten är inte särskilt musikaliska för det mänskliga örat. Likväl är det hon som har den mest varierande och uttrycksfulla rösten och som gör vårvinternatten komplett. När båda sjunger betyder det vanligtvis att de kommer att häcka någonstans i någon lämplig hålighet eller kanske t.o.m. i ett kråkbo i trakten.

I slutet av maj när hökugglans ungar, som inte kan flyga förrän efter ett par veckor, lämnar sitt bo kan hanen förvandlas till en målsökande projektil ackompanjerad av honans skarpa varningsläten. Även han har olika läten som både varnar ungarna och fridstöraren. Det är nu som vem som helst har anledning att känna rysningar av oro. Se Ringmärkning - I ringmärkarskogen.

Jag minns en gång när jag tidigt på morgonen var på väg att ringmärka en kull hökugglor som nyss lämnat boet och 50m innan fick se en hökuggla som upprepade gånger gjorde dykningar mot marken. Plötsligt flög en tjäderhöna upp och iväg tätt över marken. Direkt dök hökugglehanen ned mot henne igen. Intill där tjäderhönan flög upp satt en av hökugglans ungar. Ungen hade haft oturen att komma för nära den ruvande tjäderhönan som lagt sitt rede där och hökugglehanen betraktade henne som en fara för sin unge. Till hökugglans uttryckliga missnöje flyttade jag på ungen så att lugnet kunde återställas och tjäderhönan återvända till boet, vilket också skedde efter någon timme.

Samma kväll var jag och den gode vännen och medhjälparen Folke Larsson på väg till en annan hökugglehäckning. Vi råkade skrämma en älg från kantzonen till en myr. Älgen sprang rätt upp över hygget där hökugglorna hade sina nyss uthoppade ungar. Utan någon som helst tvekan attackerade hökugglehanen älgen som snabbt galopperade iväg ur vår åsyn. Bara stunden efter råkade vi oturligt skrämma upp ännu en ruvande tjäderhöna men denna gång så långt från hökugglorna att hon slapp att bli attackerad. Hökugglan är aldrig någonsin arg, den försvarar bara sina ungar. Se Ringmärkning - I ringmärkarskogen.

Det fanns många tjäderkullar i området runt en av de största tjäderlekplatserna jag någonsin känt till. Tyvärr är lekplatserna sedan många år utarmade och hela den berörda och omgivande skogsmarken fragmenterad, kalavverkad och slybevuxen.