Fiskgjusen - fågeln som alla gillar

Fiskgjusen är bland de trevligaste av alla rovfåglar. Örnar och falkar får ursäkta så mycket, dom har andra kvaliteter. Men när en fiskgjuse (Pandion haliaetus) gör sin entré och stannar ryttlande över vattnet då står den stilla, det klarar inte dom ”finare” arterna mer än en kort stund. Skickligt spanar den in bytet under vattenytan, riktar in kroppen, drar ihop vingarna, störtar sig ner, spänner den rörliga och mindre yttertån så att den pekar bakåt, precis som ugglornas ”vändtå”, så att den får bästa grepp om det hala bytet. Ibland har gjusen svårt att ta sig upp ur vattnet om fisken är mycket stor och motsträvig. Det inträffar att fiskgjusar drunknar när de greppat över en större fisk med så bred rygg att gjusen inte kan öppna tårna så att klorna släpper. Sveriges hittills äldsta kända fiskgjuse var 24 år och 9 månader gammal när den slog en för stor gädda i Södermanland den 29 april 1972. Tack vare ringmärkningen och att fiskaren som befriade gjusen läste av numret på ringen kunde åldern bestämmas.

Den 13 juli 1963 ringmärkte jag den första fiskgjuse kullen (Brändön Luleå). Jag minns väl den högdräktiga huggormshona som skyndade att gömma sig bland resterna från ett gammalt nedrasat bo. Den 29 augusti 1966, tre år gammal, hittades en av ungarna drunknad i en fiskares nät i Håkansöfjärden Piteå. Det var också mitt första återfynd av fiskgjuse. Därefter har jag och mina licensierade medhjälpare ringmärkt över 500 fiskgjuseungar i Norrbotten och fått 50 återfynd. Även om jag själv har klättrat i enklare bon är det mina andra medhjälpare som stått för den svåra akrobatiken att komma åt ungarna i alla andra fiskgjusebon. Tyvärr är det numera mycket svårt att finna duktiga (modiga) klättrare som kan hjälpa till.

Kanske blev jag varnad när den förste RC chefen Sten Österlöf, och en av landets främsta fiskgjusemärkare berättade att han på 1950 talet hade blivit anfallen och illa behandlad av honan och att han efter 29 års klättrande, på det trettionde året, på toppen av fiskgjuseträdet tappade medvetandet och utan mellanlandning störtade handlöst i backen. Nästan allt i kroppen gick sönder och lungorna m.m. började blöda. Österlöf överlevde och blev lyckligtvis helt återställd. Danderyds sjukhus gjorde underverk enligt honom själv, vilket man förstår. Jag vill inte ligga i respirator och bli ihopspikad eller hur det är man gör. Därför får andra våghalsar klättra. Nej, så illa är det verkligen inte, men få äro de modiga som vågar och kan. Jag håller mig på marken och berättar vad fiskgjusehonan har för sig. Även om vissa honor gör skenattacker är det bara en av våra gjusar som kommit klättraren riktigt nära och det var honan i ett fiskgjusebo som en av medhjälparna själv hade konstruerat 1970 på 14,5 meters höjd. Efter två år började gjusarna att bygga på boet och 1974 häckade dom för första gången. Efter några år försvann alla kvistar från boet och vi förstod genast att fiskgjusarna hade flyttat sitt bo. Även om det är sällan fiskgjusar flyttar delar av eller hela bon så har vi sett det ett antal gånger.

Tyvärr får fiskgjusen allt svårare att finna boträd i lugna miljöer och med toppgrenar som har den rätta utformningen som kan fästa de ofta meterlånga torrgrenarna som boet i huvudsak består av. Dessutom ska trädets grenar kunna bära det tunga boet i alla tänkbara väder. Inte sällan faller hela eller delar av boet till marken under hösten eller vintern. Det gör att gjusarna eller rättare sagt hanen, som gör det mesta jobbet inte alltid hinner bygga upp boet när paret anländer till häckningsplatsen under sista veckan i april/början av maj. Boet ska vara ”beboeligt” så att honan kan lägga sina tre ägg i mitten av maj här i norr. Hanen sköter dessutom fisket till hela familjen och kompletterar boet under hela häckningssäsongen med torrgrenar, mossor och marklavar, barkbitar och kanske något fällskär eller annan träbit som den plockat upp från marken. Honan lämnar boplatsen först och senare i september drar resten av familjen de 600-900 milen till vinterkvarteren i Afrika.

Fiskgjusens ungar stannar kvar i det västafrikanska vinterkvarteret under sitt andra levnadsår innan dom eller rättare sagt de/den som överlever återvänder och ofta söker sig tillbaka till den region där de föddes och ibland till samma bo där de ofta motas bort av föräldrarna eller boets ägare. Ibland kan man se tre gjusar vid boet. Då kan den ena vara en "förfjolårsunge".

Det finns omkring 325 fiskgjuserevir i Norrbottens län enligt den beräkning jag gjorde i samband med en riksinventering av fiskgjuse 2001 grundat på eget material och uppgifter från personer runt om i länet.
http://www.nof.nu/rrk/Riksinventeringsarter/2001%20Fiskgjuse.pdf 
En ny inventering om något år skulle troligen visa på en minskning av den norrbottniska populationen.
Tips: Googlesökning, Fiskgjuse
Lästips: Fransson, T. & Pettersson, J. 2001.Svensk ringmärkningsatlas. Vol.1. Stockholm.