Duvhöken - lappugglans bästa vän

Duvhöken(Accipiter gentilis)  har aldrig varit riktigt accepterad som en del i vår fauna. Förföljd av många, hatad och misstrodd av ännu fler är fortfarande utmärkande för många människors attityder till duvhöken. Jag vill mena att duvhöken inte har gjort någon mer illa än dessa någon gjort duvhöken. Skaparen kanske gjorde misstaget att skapa någon som ville andra illa, men det var definitivt inte en duvhök. Mycket har skrivits och sagts om duvhöken och allt är inte fel men den gamle jägaren som jag en gång försökte förklara för hur duvhöken fungerade ville inte höra på det örat och inte det andra heller. Han var inte nådig, ty han visste vad han talade om. Han hade skadeskjutit en duvhök och sett hur den spottade gift, jag skulle inte komma med något annat. Jodå, det är sant. Om än van vid tillmälen när rovdjuren och rovfåglarna kom på tal, så blev jag mållös. Många gånger är det bäst, kanske också för duvhöken, att vara tyst eller till och med att hålla med. Så svårt kan det vara att prata med okunniga och ointresserade om duvhöken och andra rovfåglar och rovdjur.

Hur det än förhåller sig så finns det mycket erfarenhet och kunskap hos ornitologer, ringmärkare och forskare om duvhökens biologi och den pyramid i vars topp duvhöken övervakar ”sitt” ekosystem. Alla vet att duvhöken är en generalist som tar en mängd olika byten under olika tider på året och i olika storlekar från hare och tjäderhöna till små fåglar, smågnagare, ekorre och kanske en och annan groda. När den unga duvhöken erbjuds dukade bord med höns och fasaner vore det väl dumt att tacka nej. Vad  förmodligen alla inte vet är att det inte är särskilt ovanligt att t.ex. tjäderhönan lägger sitt rede i duvhökens boområde. Jag har själv sett tjäderreden ca 75 och 100 m från häckande duvhök. Naturligtvis hör och ser duvhökarna när tjäderhönan smyger till och från sitt bo och när kycklingarna kläcks och följer med sin mor. I det första exemplet hade faktiskt de båda honorna ögonkontakt från var sitt bo. Många andra fågelarter hittar man framgångsrikt häckande inom duvhökens boområde där bl.a. tretåig hackspett, mesar, trädkrypare, gransångare, grönsångare, taltrast och järpe häckar tryggare än utanför detta fiktiva område som kan vara 0,5 till kanske 1 km . Duvhöksparet jagar normalt inte i boets närområde eller boområdet när de häckar. De hämtar bytena ganska långt från boet men har ofta flera olika matplatser på rotvältor, stenar, stubbar eller lutande stammar några tiotal meter, ibland ganska långt från boet. Under ruvningstiden fungerar de som platser där hanen överlämnar bytet till honan. Under tiden hon äter brukar hanen lruva äggen. De unga duvhökarnas beteenden mot lämpliga byten när de alltmer överges av föräldrarna, sprider sig i reviret och ska börja jaga på egen hand, det har jag själv ingen heltäckande kunskap om. Många unga och oerfarna duvhökar skadas och omkommer årligen när de förföljer byten och flyger in i fönsterrutor, stängsel och andra föremål i terrängen har jag konsteterat vid många tillfällen, främst under den tid då jag tog hand om skadade fåglar.

Lappugglan är beroende av duvhökens bon

Trots att duvhöken kan döda en lappuggla så är den ändå ”lappugglans bästa vän”. Duvhökens bon är de utan jämförelse mest använda, stabilaste och säkraste underlaget för äggen och lappugglans ungar. Här i norr börjar duvhökarna att bygga på sina bon i slutet av mars. När lappugglorna som egentligen vore ett lätt byte för duvhökarna tar boet och boområdet i anspråk från mitten av mars eller vanligare från mitten av april ger sig duvhökarna av även om dom redan börjat förbereda häckningen och lagt kvistar på boet. Det förekommer ingen strid. Hökarna väljer ett annat av sina bon eller bygger ett nytt i reviret om den omgivande skogens status medger det. Otaliga gånger har duvhök och lappuggla häckat så nära varandra som 100-150m utan konfrontation. Även ormvråk har jag funnit framgångsrikt häckande i duvhökens alternativbo 200 m från hökarna och under senare år även fjällvråk som också de häckat framgångsrikt men i egna bon 250 resp. 350m från samtidigt häckande duvhök. Alla hjälper varandra att varna för inkräktare i boområdet. T.o.m. när en tjädertupp kommer ”promenerande” för nära boet skriker duvhöken ut sitt missnöje över att ha blivit avslöjad och störd. Tretåiga hackspetten häckar med förkärlek i duvhökens närhet om skogsbeståndets sammansättning är den rätta med inslag av rötade granar och grövre murkna lövträd. Man kan tala om ett symbiotiskt förhållande mellan duvhöken och dom andra arterna till förmån för alla, även tjädern. Den invigde eller erfarne vet också att om skogshönsen haft en riktigt dålig reproduktion ger detta direkt utslag i duvhökens häckning som, om den inte ställs in, består av 1-2 ungar. Har skogshönsen däremot haft en riktigt bra reproduktion kommer duvhökarna att året därpå få 2-4 ungar. Låt vara att skogsfågeljägarna och alla dom andra predatorerna skattar tjädern, orren och järpen, en del efter behov, andra av någon helt annan anledning.

Tjäderrede 60 m från ett duvhöksbo (1982).

Ibland hör man jägare (varför alltid bara jägare?) säga att det är gott om duvhök eller att det aldrig har varit så mycket duvhök. Klart att det finns gott om duvhök i boområdet under eftersommaren. Det är ju revirkullen som flyger omkring och tigger mat innan uppbrottet senare under hösten. De flesta unga duvhökar lever ett synnerligen kort liv. Oräknat de skjutna duvhökarna har dom flesta omkommit under de första månaderna. Det är nästan uteslutande unga duvhökar som flyger in i fönster och byggnader under jakten på byten. Svältdöden är mycket omfattande hos de unga duvhökarna som är dåliga jägare.  Livets skola i överlevnad är synnerligen svår för duvhöken. Antalet duvhöksrevir har minskat på ett otrevligt och skrämmande sätt i de norrbottniska skogarna under de senaste 3-4 decennierna. I samma takt försvinner också gammelskogen som duvhöken och lappugglan och huvuddelen av den mogna skogens fauna är helt beroende av. Sambandet borde vara lätt att förstå även för skogsägare.

Duvhöken är lappugglans bästa vän och en av mina främsta favoriter även om den kan döda någon enstaka lappuggla.

Den som gör duvhöken illa får alltid en ovän.

Tips: Googlesökning; Duvhök, Duvhökens biologi (Hønsehauk og skogbruk- en gjennomgang av bestandsutvikling, økologi og trusler).
Lästips: Grønlien, H. (red.): Hønsehauken i Norge. Bestandens status og utvikling siste 150 år. Norsk Ornitologisk Forenings Rapportserie 5-2004 samt Duvhöken och dess plats i naturen ISBN 91-630-0008-3.