Berguven och människan i samspel – en sammanfattning

Varje lyckad häckning är utvecklande för hela berguvspopulationen. Varje misslyckad häckning gör att populationsutvecklingen avstannar.
Varje berguv som omkommer innan den normalt, vid ca tre års ålder, skall etablera par och häcka gör att populationsutvecklingen blir negativ.

Allmänt

Möjligheterna att upprätthålla en biologisk mångfald, enskilda arter och populationer i livskraftiga och självreproducerande bestånd förutsätter kunskap, insikt, förståelse och engagemang för enskilda arters biologi, populationers struktur, miljötolerans och situation i den biologiska mångfalden. Därtill krävs att samhället engagerar sig i miljöövervakningen och skyddsarbetet. Berguven och de arter den är beroende av, påverkar och påverkas av är en del av mångfalden.

Berguven är Europas största uggla sett till vikt och volym. Under främst 1940, -50 och -60 talet minskade populationen drastiskt i stora delar av utbredningsområdet. Berguven fridlystes 1950. I Sverige gjordes riksomfattande inventeringar av berguvens förekomst 1943-48, 1964-65 och 1974-75. Antalet rapporterade besatta berguvsrevir med säkra par var under respektive inventeringsperiod i Norrland 293, 91 respektive 57 revir. Därtill kommer ett okänt antal ensamma och inte häckande exemplar. Tendensen till kraftig och systematisk nedgång var mer påtaglig i Norrland jämfört med Svealand och Götaland.

Många ideellt verksamma har under de senaste 40 åren gjort omfattande arbeten i olika berguvsprojekt med att kartlägga och bygga upp den svenska berguvstammen. I slutet av 1970 talet startade projekt Berguv Nord med uppfödning och utsättning av unga berguvar i Norrland. Föregångaren och det ursprungliga projektet Berguv Sydväst som startade 1968 började samtidigt en avveckling av sin verksamhet. 1979 fanns 28 kända berguvsrevir i Norrland. Motsvarande antal 1983 var 83 revir och 1996 149 revir. De olika berguvsprojekten i Sverige kan lämna information om situationen inom deras respektive geografiska verksamhetsområde.

I exempelvis Norrbottens län rapporterades 1943-48 observationer av berguv på 110 lokaler. 1981 konstaterades endast 11 besatta berguvslokaler inom länet. Därefter har antalet kända observationer av berguvar, mer eller mindre stationära berguvar eller stationära berguvspar inte överstigit 30-40 lokaler per år i Norrbottens län. Mer än 400 uppfödda berguvar har släppts ut i Norrbottens län sedan 1984.

I äldre tider förekom berguven med häckande bestånd i huvudsak i landsbygdsmiljöer och ibland långt från bebyggelse. Nutidens berguvar uppträder och häckar allt mer tätortsnära och inte sällan i rent urban miljö. Det finns flera orsaker till detta bl.a. tidigare utdikningar av skogs- och våtmarker samt den omfattande fragmenteringen av de skogliga miljöerna som oftast når ända in mot och in i bergiga och blockiga impediment. Vid omfattande avverkningar mellan häckningsplatsen och de omgivande naturliga jaktmarkerna isoleras dessa från varandra med följden att berguven överger sitt revir. Motsvarande gäller för exempelvis de flesta andra större ugglor och vissa rovfågelarter.

Berguven förekommer i ytterst liten omfattning i nära anslutning till de svenska fjällen även om enstaka observationer har gjorts i vissa dalgångar.