Berguven engagerar många
I mina fd hemmamarker i Svartlå med omnejd hörde jag berguven för näst sista gången i Storklinten 1964. Det skulle dröja nästan 10 år innan jag fick se och höra berguvar nästa gång i samma trakt och dessutom finna deras bo. Året efter hade berguvarna försvunnit. Kvar fanns ett enormt Domänverks kalhygge. Berguvar kommer förmodligen aldrig att kunna återvända och etablera sig där igen. Det blev senare många hundratals mil av lyssnarturer och årliga besök vid alla tänkbara berguvslokaler för att tillsammans med kamrater och rapportörer försöka lokalisera gamla boplatser och se om eller var det fanns berguvar eller finna orsaker till varför dom övergett områdena. De ytterligt få uvrevir som fortfarande hade någon form av tecken på tillhåll för berguv minskade ytterligare och när en av parterna i ett revir förolyckades fick den överlevande ingen ny partner och alla tecken på aktivt revir upphörde.

I början på 1980 talet startade vi upp och organiserade projekt Berguv Nord Norrbotten, en länsavdelning av stiftelsen Berguv Nord. Många pärmar med material, protokoll, tidningsurklipp och videosnuttar m.m. minner om den tiden. 15 år varade mitt engagemang i projektet. Många intryck och minnen har förstås fastnat. Det mesta är positivt, men inte allt. Engagemanget och tron på berguvens återkomst var under några år drivkraften hos de då många medarbetarna. Uppfödare avtalades i nio kommuner i länet från Pajala i norr till Piteå i söder, från Arvidsjaur och Jokkmokk i väster till Kalix och Övertorneå i öster. Servisen med tilldelning av uvar för utsläpp, möten, protokollskrivning, utställningar, försäljning, penningbrist och löpande information till medarbetare och faddrar höll åtminstone mig fullt sysselsatt på fritiden.

Kommungrupperna med sina uppfödare byggde burar till avelsuvar, flygträningsvoljärer, utsläppsburar och vårdburar. Man skaffade frysboxar och fyllde dom med höns från hönserier runt om i länet. Avelsuvarna födde ungar, ungar flyttades hit och ungar flyttades dit ibland väldigt långa sträckor innan de släpptes. Det fungerade så att man ibland släppte sina egna i kommunen uppfödda uvar men oftare omfördelades uvar från andra län. Ibland fick man inga berguvsungar alls att släppa ut.  Kommungrupperna hade fadderträffar, informerade hit och informerade dit. Dessutom inventerade man berg. Media följde intresserat vad som hände, skrev och sände, indirekt och direkt. Glädjen var stor när ungarna släpptes och vingarna bar mot friheten. Besvikelsen var lika stor när fåglarna skadades och brändes till döds i elbolagens stolptransformatorer, ventilavledare och frånskiljare. Alla elbolag förutom Bodens energi AB ställde genast upp och åtgärdade distributionsnätets stolptransformatorer med isolering av nedledare och isolatorer med "Huven Uven” som Elverksföreningen snabbt gjorde till Svensk standard för fågelskyddsåtgärder. Ändå slog eldöden till hela tiden i transformatorer, ventilavledare, frånskiljare och de jordade stativen (trekanten) i vägövergångar, särskilt inom Bodens kommun där jag personligen misslyckades helt och betraktades som "en som aldrig blir nöjd" enligt en tidningsartikel i juni 2008. Jag fick sålunda aldrig något gehör hos BODENS ENERGI AB (framgår också av ett TV-inslag med dåvarande BEAB chefen) trots de av mig i olika omgångar inskickade kartunderlagen med förslag till prioritering. Det har gjort mig mycket besviken på just det elbolaget (Bodens energi) och köper naturligtvis inte el av det bolaget. Några nya transformatorer har under senare år fågelsäkrats men det beror på att gamla har bytts ut. Huvuddelen av transformatorerna, frånskiljarna, ventilavledarna och stativen vid vägövergångarna m.fl anläggningar är fortfarande dödsfällor för de större ugglorna inom BODENS KOMMUN. Exempelvis eldödades en berguv den 25 september 2007 i en transformator en mil NV om Boden. De stolptransformatorer inom Bodens kommun där berguvar, lappugglor och slagugglor bevisligen dödats har i enlighet med Bodens energis policy inte fågelsäkrats i något enda fall, som jag känner till. Hur ser det ut i övriga delar av landet? Det är bara en liten del av de eldödade fåglarna som elbolagen rapporterar.
Se filmen där en rovfågel dör i en stolptransformator:
http://www.edmlink.com/videoclip.htm  

Lappuggla i Vitå på en av Luleå energi många fågelsäkrade transformatorer. Många berguvar och andra ugglor och rovfåglar har dödats i stolptransformatorer. "Huven Uven" och de isolerade nedledarna, nedanför lappugglan,  gör att risken att dödas och orsaka kortslutning minskar. Ledarna vid sidan om lappugglan är tyvärr inte fågelsäkrade vilket innebär att om t.ex. lappugglan dödas genom kortslutning kommer säkringarna under ugglan inte att utlösa och orsaka elavbrott. Frågan är hur många berguvar, lappugglor och slagugglor som dödas i elnätet på detta sätt.

En av Bodens energis flera hundra oisolerade transformatorer och dödsfällor för ugglor och rovfåglar.

I den här frånskiljaren i Vibbyn, Boden omkom den ettåriga vildfödda berguvhonan på nedanstående bilder den 3 maj 1995. Både tidigare och senare har flera berguvar brännts ihjäl i sådana frånskiljare. Just den här frånskiljaren är utbytt men den nya är inte mindre farlig för fåglarna.

Avelsuppbyggnaden var inte alltid enkel då den centrala tilldelningen och därmed sammansättningen av avelsuvar inte alltid prickade rätt. Det blev brist på avelsmaterial och konkurrensen mellan länen var ”hård”. Hanar blev honor och honor blev eventuella honor. När vi av stiftelsen blev tilldelade en 24 årig hona till avelsstationen i Lulavan och som varit ”kråkbulvan” i Finland och suttit flera år på Helsingfors zoo och dessutom blev tilldelad en partner till henne som var född i Lamburträsk och släppt i Västernorrland där han samma höst kolliderade med en bil och togs in för vård, då gick det politik i aveln. Typiskt att vi här uppe ska få det ingen annan vill ha, en 25 år gammal trött hona och en ett år gammal och oprövad hane! Men där lurade vi oss själva. Fia och Kurt som paret döptes till fick två ungar redan första året och fem år därefter innan Fia tyvärr blev sjuk och avlivades.

Uvmaten var en ständig fråga eller plåga om man så vill. Alla hönserier anlitades som leverantörer av självdöda hönor och avlivade sådana. Oanvända men frysta laboratorieråttor som stiftelsen Berguv Nord köpte eller fick av forskningsinstitutioner fördelades bland länen som uvföda under häckningsperioden. Annan tid fick avelsuvarna leva på upptinade höns av olika kvaliteter och ibland kaniner eller någon överkörd hare som uppmuntran och näringstillskott.

Någon gång dräpte en berguvshona sin hane. Det hände också att avelsparet åt upp sina ungar. Allt hade sin förklaring och som jag inte går in på. Vid ett tillfälle lyckades en genetiskt värdefull hona smita ut till friheten och satt 15 meter uppe i en tall när hon upptäcktes. Jag känner mig nöjd som lyckades fånga in henne, framför allt för uppfödarens skull.

Jag undrar om något annat ideellt faunavårdsprojekt fått sådan respons hos allmänhet, många jägare, elbolag och media. Landstinget tilldelade projektet kulturstipendium. Folk i allmänhet, företag, organisationer, elbolag, myndigheter, barn som sålde returburkar, konstnärer som skänkte konst, projektarbetarna med sina uppfödare m.fl. bidrog alla till att berguvens förutsättningar förbättrades. Alla jobbade helt ideellt. Bidragen gick till materiel, utrustning, uvföda, elström till frysboxar m.m. och transporter. Effekterna på fältet har vi delvis kunnat se, om än inte överallt där berguven tidigare fanns i vårt stora län. Det en gång uppsatta målet att återfå berguven på flertalet av de ca 110 mer eller mindre kända lokalerna i länet där den fanns under 1940-talet kan förstås aldrig nås men det beror på faktorer som inte går att råda över. En fjärdedel av målet har kanske uppnåtts vilket ändå måste ses som en framgång för projektet.

Det var tidvis jobbigt men framförallt roligt att en gång i tiden haft förtroendet att vara med om att organisera och bygga upp ett så brett och uppskattat projekt. Jag hoppas att framgången fortsätter för alla de som nu är aktiva, för framtidstron och för berguvens skull.
Tips: Googlesökning, Berguv