Sedan 1950-talet har rovfågelintresserade i Norrland och då främst i delar av Norrbotten, Västerbotten och Jämtland hjälpt rovfåglar och ugglor genom restaurering av dåliga risbon och uppsättning av speciella plattformar med olika typer av stomme och i huvudsak tunna grenar och ris som bobale.  

Det är tyvärr inte längre någon som orkar med eller har råd att upprätthålla dessa faunavårdande åtgärder på ideell bas i den omfattning som är önskvärt för att nå ett bra resultat.

Syftet var då som nu att ersätta avverkade och nedrasade rovfågelsbon för att få behålla de arter som ursprungligen byggt eller nyttjat boet men också att försöka få lappugglor att häcka i sådana bon. Tillgången av tallar med lämpliga toppar i lugna och lämpliga miljöer där t.ex. fiskgjusarna kan fästa boet blir alltmer ovanliga. Fiskgjusen, örnarna och nästan alla andra skogslevande rovfåglar utnyttjar gärna konstgjorda boplattformar förutsatt att de placerats på lämpligt sätt i passande miljö. Brun glada har vi haft häckande i Norrbotten i ett om inte helt konstgjort i alla fall restaurerat risbo av bivråk.

Naturfotografen och ornitologen Olle Hedvall som var en av de första som byggde konstgjorda bon för bl.a. lappugglor upptäcker just att det har sina risker att reparera och bygga rovfågelsbon.

Finns det övergivna rovfågelsbon?
Man kan ibland läsa eller höra om att ett rovfågelsbo är övergivet. Att t.ex. lappugglan häckar i gamla och övergivna rovfågelsbon kräver en förklaring. Större risbon kan i och för sig vara mycket gamla även om det inte alltid är lätt att se. Det är ännu svårare att bedöma om ett bo är helt övergivet.

För året (2007) aktivt duvhöksbo som under flera år även använts av lappugglor. Observera de vita spridda dunen som under ruvningen lossnat från honans buk (ruvfläcken). Senare under häckningen kommer de vita dunen från ungarna. Vita spillningsfläckar på vegetationen under boet visar hos de flesta rovfåglar om där finns ungar.

Tillfälligt inaktivt duvhöksbo som använts av lappuggla många gånger, senast 2005. 

Duvhöksbo på retur men inte övergivet och som även det använts av lappuggla många gånger, senast 2004.


Till vänster i bild ser man av de bruna barren på tallkvistarna att ormvråksboet var aktivt föregående år och till höger att det försetts med för året färska kvistar och alltså är bebott. Observera de små vita dunen från ungarna som inte syns men finns i boet.

En fågelskydds-eller faunavårdsåtgärd vid aktiva rovfågelsbon bör alltid inriktas på ursprungsarten.

Nedanstående översikt kan användas som mall vid bedömning av statusen hos ett rovfågelsbo för de större arterna samt vad som sannolikt inträffar när bobiotopens miljö förändras. Framgallrade och friställda boträd har mycket kort livslängd och blåser vanligtvis ner. Med ursprungsart menar jag den art som byggde risboet från början eller som i huvudsak underhållit och använt boet i sen tid.

Jag bortser från lappugglan som mer eller mindre tillfälligt kan nyttja bon av kategorierna AF och 1-3. Lappugglan sliter mycket på risbon när honan krafsar sin grop för äggen. Är boet tunt och skört går det ofta hål i det och både ägg och ungar faller till marken. Risbon som inte längre kan underhållas av rovfåglarna blir snabbt oanvändbara.

Genom att restaurera ett skadat eller nedrasat bo i kategori 1 och 2 kan boet och dess funktion återskapas. Det är ett utmärkt sätt att upprätthålla boets och områdets status som häckningsplats.