Skogs- och myrholmar och uddar i eller i anslutning till våtmarker som ligger utanför gällande bevarandeplaner har betydande lokala naturvärden för faunan och floran.

De kan i nutiden vara mer eller mindre betydelsefulla för områdets fauna och flora men bör under alla förhållanden få betydligt högre skyddsstatus än för närvarande och framförallt bedömas innan t.ex. en avverkning eller infrastrukturåtgärd.

Myrholmen är som kyrkan mitt i byn. Den är ovärderlig för den som är beroende av den. 

Kantzoner eller förbindelsezoner mellan t.ex. våtmarker och kulturmarker eller mellan våtmarker och skogsmarker ser olika ut och har olika ”ekologisk funktion” för olika arter. Kantzonernas rekommenderade utbredning är sällan eller aldrig i fas med ekologin om man ser på rekommendationerna i olika instruktioner. Min kunskap medger inte detaljgranskning eller ens kommentarer till dessa. Däremot säger mig erfarenheten att kantzonernas utbredning i samband med skogsavverkningar generellt blir alldeles på tok för tunna och regelbundet jämna. Jag vill gärna använda genomsiktsskydd som ett mått på utgångsläget vid lämnande av kantzoner. Med genomsiktsskydd menar jag att man i utgångsläget inte ser igenom hela zonen vilket innebär att ett större djur som passerar på ena sidan bara kan skönjas från andra sidan. Ett extremt förslag, om än enkelt att utföra, kan tyckas och jag säger inte emot. Syftet med förslaget är att på ett bättre och i många fall nödvändigt sätt säkerställa livsvillkoren för livet i kantzonen och ekosystemens förutsättningar att fungera och samverka.
Tips: Googlesökning, Kantzoner, Ekologin i kantzonen

Bra kantzon i fjällnära miljö. ”Föryngringsytan” är däremot inte bra. Några kvarlämnade större skogsdungar hade staten säkert haft råd med.

Se en kompletterande bild till ovanstående i GALLERIET. Första bilden i SKOGSBRUK MED OCH UTAN HÄNSYN