Tillverkning och uppsättning av småfågelholkar i t.ex. parker, trädgårdar och omkring fritidshus är populärt och ger ”bostad” åt olika fågelarter. Dessutom medför de ofta trevliga inslag och upplevelser i närmiljön.

Flertalet småfågelholkar blir tyvärr inte underhållna och slutar därför att fungera efter något år. Ibland blir holkar aldrig bebodda eller kanske utnyttjade bara en eller ett par gånger. Det kan exempelvis bero på att närmiljön förändrats, att hålet är för litet, att holken är full av gammalt bomaterial eller innehåller en stor getingbilla. Holken kan också vara olämpligt utformad eller placerad så att den utsätts för mycket fukt och mögel. Ingångshålet blir ofta angripet av större hackspett som inte sällan rövar ägg och små ungar. Mer sällan gnager ekorrar och utvidgar hålet. Plåt eller tjock gummimatta runt hålet kan förlänga holkens livslängd. En eller ett par tjocka metalltrådar under ingången till sk rödstjärtholkar kan förhindra att större hackspetten hackar sig in.

För större holkar till bl.a. knipa, storskrake, salskrake, tornfalk och ugglor gäller också att placeringen och underhållet är mycket viktigt. Att placera holkar för slaguggla eller tornfalk på olämpliga lokaler kan få stora negativa konsekvenser för andra arter. Slagugglan kan genom sitt beteende under häckningstiden ”skrämma bort” arter från sina boplatser t.ex. bivråk, ormvråk, sparvhök och ugglor t.o.m. lappugglor. Slagugglan kan vara mycket aggressiv när den har ungar som den försvarar. Den kan då med sina kraftiga klor skada en människa mycket illa. Barn skall absolut inte tillåtas komma nära häckande slagugglor vilket också gäller häckande lappugglor. Tornfalken kan, särskilt under dåliga smågnagarår, genom sin effektiva jaktmetod kraftigt reducera kullar hos t.ex. vadare men också andra fågelarter som häckar på öppna marker.

Det finns en mängd mer eller mindre utmärkta tips om holkar på olika hemsidor. Ett eget tips är att skruva ihop större holkar med trallskruv (42-55mm) beroende på virkets tjocklek. Holken blir dessutom tätare. Använd aldrig gipsskruv eller spånskiveskruv som går av när virket sväller. För att virket inte ska spricka bör man borra hål (3mm borr) för skruven. Borra gärna några större hål i botten (5-10mm), beroende på holkens storlek, för ventilationen men lägg då i ett par cm träspån i småfågelholkar, gärna grövre träspån och helst motorsågsspån av björk i större holkar. Undvik kutterspån som ibland fastnar i större fåglars dun och fjädrar. Ha för vana att lägga spån i alla holkar så blir dessutom rengörningen mycket enklare. Starholkar och större får ofta rensas från ekorrbon. Ta bort boet, senast i mars, innan ekorren föder sina ungar. Det är inte nödvändigt att göra lutande tak på holkarna. Fäst takpapp eller en plåt på trätaket och måla gärna holkens utsida med träolja som tillsatts med mörkbrun brytfärg. Holkarna får då betydligt bättre kamouflage.








Holkar bör rensas från ekorrbon tidigt i januari/februari innan ekorrarna får sina ungar.

Spruckna och annars dåligt fastsatta och underhållna holkar kan göra att framförallt ungarna förolyckas. Den som sätter upp en holk har tagit på sig ansvaret för att den underhålls, byts ut eller flyttas om det behövs. OBS! Sätt aldrig en holk alldeles intill eller ovanför vatten. Fundera över vad som kan hända när andra än sjöfågelungar lämnar holken.

Bra att tänka på. Observera att man har inte rätt att kräva av någon markägare att den, han/hon ska vidta skyddsåtgärder vid holkar och konstgjorda bon som man satt upp även om där häckar ugglor, rovfåglar eller om de ersätter naturliga bon som tidigare försvunnit. Samråd med markägaren rekommenderas. Tips: Googlesökning, Holkar

Holken är en nödbostad i brist på naturliga hålträd för pärlugglan som goda smågnagarår får stora kullar. Här en kull med sju ungar och en skogssork nere till vänster. Det är viktigt att holken är rymlig så att honan kan hålla rent.