Naturvård, fauna- och floravård, biotopskydd och fågelskyddsarbeten utförs på många olika sätt och med en mängd olika syften. En gemensam målsättning är att på ett konstruktivt sätt bevara och vårda viktiga biotoper och andra naturmiljöer. Däri ingår att värna om och hjälpa olika arter som är hotade och missgynnade av mänskliga aktiviteter.

Naturreservat, ekoparker, biotopskyddsområden och andra helt eller delvis avsatta eller skyddade områden är betydelsefulla för det långsiktiga bevarandet av naturlig arkitektur och unika biologiska värden och som referensområden för forskning och rekreation. Ändå är de bara komplement i betydelsen att områdena inte på något sätt kan ersätta nödvändigheten av konkreta hänsynstagande och skyddsåtgärder  vid brukande och exploatering av naturmiljöer utanför de särskilt avsatta områdena.

Frågan är om inte synen på reservatsbildning bör modifieras och den generella natur- och arthänsynen stimuleras, utvecklas och grundläggas inom all markanvändning och framförallt inom skogsbruket. Följdfrågan blir hur stimulansen ska gå till och om människor i allmänhet som nyttjar skogsmarker och annan natur på olika sätt är beredda att dra sitt strå till stacken. Många mindre refugier och på vissa ståndorter ogallrade ytor bör kunna avsättas för längre eller kortare tid så att det ges möjligheter till överlevnad, reproduktion och spridning inom och mellan populationer av olika kategorier och storlekar. Det gäller även för många fågelarter och inte minst för deras födounderlag och byten som har samma behov av genutbyte.

I de flesta fall skulle ett mer natur och faunavårdsinriktat och i många fall artanpassat synsätt inom både det småskaliga och det storskaliga skogsbruket ge andra, nya och bättre förutsättningar för överlevnad och utveckling bland många hotade och missgynnade arter. De generella åtgärderna skulle med all säkerhet ge många andra positiva effekter både på kort och på lång sikt inte minst för skogsägaren.

Artvis hänsyn ger alltid bonuseffekter för många andra arter och organismer (inte bara fåglar) eftersom det alltid finns symbiotiska förhållande mellan olika biologiska former, arter och artgrupper inom samma biotop eller naturavsnitt. 

Mitt synsätt och resonemang är förstås amatörmässigt då det i huvudsak bygger på egna erfarenheter och tolkningar ”innanför min horisont”. Därför föreslår jag intresserade och verksamma inom skogsbruket, lantbruket och naturvården att fördjupa sig i de mer eller mindre professionella och informativa studier som gjorts och görs i olika sammanhang om bl.a. praktisk naturvård, faunavård, fågelskydd och framför allt dess effekter.


Se "Aspen - Det heliga trädet"

Fåglar, liksom alla andra organismer är, som var och en vet, mer eller mindre specialiserade för att leva och överleva i speciella miljöer t.ex. vissa typer av skogsmarker, våtmarker eller kulturmarker. Många arter behöver en mixad blandning av naturtyper för sin fortlevnad. En del arter är mycket anpassningsbara medan andra är nästan endemiska och kan bara överleva i en bestämd eller specifikt sammansatt miljö. Gemensamt för alla är att de måste ha tillräckligt med föda och skydd för att kunna reproducera sig i den för arten speciella miljön eller den skyddande biotopen.

Störningstolerans är ett användbart begrepp då man ska bedöma hur känslig en art är t.ex. vad en viss art bedöms kunna tåla av ingrepp i häcknings- eller reproduktionsmiljön generellt eller på en speciell lokal innan biotopens attraktion och funktion upphör för den arten. Störningstoleransen kan bedömas i förhållande till olika former av störning och tänkbara hot från bl.a. trafik, elnät och annan infrastruktur, mänskliga aktiviteter under olika årstider och olika former av exploatering (skogsbruksåtgärder, täkter, bebyggelse m.m.).

Värdefullt eller rättare sagt nödvändigt för det praktiska fågelskyddsarbetet är att det i möjligaste mån grundas på kunskap om fåglarnas biologi och deras plats och roll i ekosystemen.  Oavsett syfte och mål för skyddsarbetet bör det dokumenteras och göras lättillgängligt och allmänt begripligt så att andra kan ta del av och även tillföra resultat och erfarenheter. Detta görs delvis vid större projekt men även mindre skyddsinsatser är värdefulla att systematiskt dokumentera då de kan bidra till bättre underlag och öka intresset för planering och därmed effektivisera det praktiska skyddsarbetet i vidare bemärkelse. Tyvärr är det alltför sällan som uppföljande studier görs för dokumentation av effekter och resultat.
Tips: Googlesökning. www.artdata.slu.se/rodlista/